En ny London duo (de har bara släppt en relatvit okänd EP) släpper om ganska exakt en månad sin nästa singel "Endless Wave" och har redan släppt låten med musikvideo på Vimeo och Youtube. Jag drar kopplingar till både The Deportees och The Naked And Famous, vilket minst sagt är en komplimang från min sida, och om fler av deras låtar kommer hålla samma standard bådar det gott.
Singelns baksida är en cover av Mazzy Star's punklåt "Blue Flower", från 1990, och imponerade inte lika mycket på mig. Mot vilken genre de kommer vandra återstår att se, men personligen håller jag tummarna för den elektoniska indie rocken.
Både Blue Flower och Endless Wave finns på Spotify, och här under är även den smått svampade sensommarvideon till den sistnämnda. Enjoy!
1994 var året då Nelson Mandela valdes till president för Sydafrika. Det var året då NAFTA grundades. Det var året Sverige tog VM-brons i fotboll i USA. Det var året Jake Edwin Kennedy, nu under artistnamnet Jake Bugg, föddes.
Efter sitt första gig, på sitt gymnasium i Nottingham, blev hans klasskamrater så imponerade att de försökte få honom att ställa upp i Britain's Got Talent, men han själv hade ingen lust. "Jag skulle aldrig göra det. Det känns inte äkta!" lär han ha sagt, en äkthet som präglar det som ska vara "indiescenen", som nästan är död idag. Istället blev han snabbt vald av BBC som en av artisterna på deras "Introducing"-scen på Glastonbury Festival, 2011, blott sjutton år gammal. Nu ett år senare har han släppt sitt första och självbetitlade album, och det är fantastiskt. Både de Bob Dylan-influerade "folk blues"-dängorna som skriker 60-tal, såsom "Troubled Town", såväl som hans tårtrypande ballader, såsom "Someone Told Me", visar vilken otroligt skicklig musiker och låtskrivare han är. De båda är fantastiska sånger, men det är när brittrocken får komma in och beblanda sig med folken, genom "Seen It All", som jag verkligen är fångad. Jag fick nästan den där känslan jag fick första gången jag såg såg Arctic Monkeys på ZTV, att det kommer komma mycket bra från den här britten. Musiken och lyriken är otroligt bra kombinerad, som Oasis blandat med Bob Dylan.
Hans Story telling är otrolig för en 18-åring, och, med risk att verka tjatig, måste jag ändå poängtera att det inte är för intet han kallats för "East Midlands Bob Dylan", både tack vare textskrivandet och för hans folk-aktiga darr på rösten.
Noel Gallagher är imponerad. The Stone Roses är imponerade. Jag är såld. Skivan finns på Spotify och givetvis i butik. Enjoy! Jake Bugg - Seen It All from Asylum Films on Vimeo.
Lead singer Mathiew Moldowan och basisten Jeffrey Josiah Powel lämnade sitt band bakom sig, trots strålande kritik på deras första skiva, och stora framtidsplaner. De skapade istället ett nytt band, med ett nytt namn och en ny stil - Fine Times.
När plötsligt ett litet fönster öppnades in i musikens värld igen smet de snabbt in igen, och var inom ett år, efter bandets födelse, inne i studion igen Och det var inte vilken producent som helst som öppnade fönstret, utan Howard Redekopp, som även producerat artister såsom Tegan & Sara och An Horse.
På sin facebooksida kallar de sin musik för Indie, vilket knappt säger något alls. Men säg en popvänlig, alternativ pop/rock med vissa melankoliska inslag av synt, så säger det kanske lite mer. Personligen hör jag vissa likheter med både Empire Of The Sun, MGMT, Portugal. The Man och Dinosaur Jr. Hursomhelst, denna duo från Vancouver, Kanada, släppte i September sin första, och självbetitlade, full length.
Jag gillar personligen det jag hör skarpt, och det är svårt att tro att de inte ens arbetat med skivan ett år då den släpptes. Hoppas ni med gör det!
